Forskning visar att många kvinnor med högre BMI möter misstro och moraliserande råd i mötet med vården.
I det första avsnittet av Moma-podden berättar förlossningsläkaren Eva Wiberg-Itzel varför svensk kvinnohälsa behöver förändras – och hur Moma vill vara en del av lösningen.
Varför Moma finns – en berättelse om kvinnohälsa, vikt och vård
”Under mina graviditeter kändes det som att vikten var en elefant i rummet.
Även när mina värden såg bra ut var det som att barnmorskan undvek ämnet.”
Så börjar det första avsnittet av Moma-podden – ett samtal mellan mig, Anna Itzel Cazita, och Eva Wiberg-Itzel, förlossningsläkare och forskare vid Södersjukhuset.
Tillsammans pratar vi om varför inkluderande förlossningsvård behövs, och hur Moma ska minska det växande glappet mellan kvinnors upplevelser och vårdens bemötande.
När vården undviker det svåra samtalet
Eva berättar att hennes forskning visar att en av fem barnmorskor undviker att prata om vikt – inte för att de inte bryr sig, utan för att de är rädda att skada relationen med kvinnan.
”De tänker: jag ska träffa henne i nio månader framöver, jag vill inte stöta mig med henne nu.”
Men det innebär att många kvinnor lämnas i ovisshet, utan att förstå vilka tester de tar eller varför.
För Eva blev det här startskottet till ett livslångt engagemang: att skapa bättre förlossningsvård för kvinnor med högre BMI.
En förlossning som förändrade allt
Hon minns särskilt en kvinna som vägde runt 160 kilo och kom in för förlossning på Södersjukhuset.
”Alla blev stressade. Ingen visste vad man skulle göra. Hon fick ligga i fyra dygn – och när hon väl födde sitt barn var hon ensam i rummet.”
Det gick bra till slut. Men Eva berättar att kvinnan senare sa:
”Jag träffade all personal som fanns på hela förlossningen.”
Händelsen blev en vändpunkt. Eva insåg att vården saknade rutiner, kunskap och utrustning för att ge trygg vård till större kvinnor.
Många i personalen var rädda – inte för patienten, utan för att inte kunna ge rätt vård.
Från England till Sverige – idén till Viktigprojektet
Under ett forskningsutbyte i England besökte Eva en klinik helt anpassad för kvinnor med högre BMI: större sängar, bredare dörrar, anpassade kläder och personal som var utbildad i vård av kvinnor med obesitas.
”Det var en fantastisk miljö – kvinnorna var trygga och nöjda.”
Hon visste att hon inte kunde bygga om Södersjukhuset, men bestämde sig för att ta hem tänket.
Resultatet blev Viktigprojektet – en svensk forskningssatsning där kvinnor med högre BMI fick samlat stöd under graviditet och postpartum.
Läs också: Hur ser ett hälsosamt stöd ut för gravida med högre BMI?
Kunskap minskar rädsla
Eva förklarar att kvinnor med högre BMI ofta föder barn bra – men processen kan ta längre tid.
”Om man vet att det är normalt att öppningsskedet drar ut lite, då blir det inte ett problem.
Men saknas kunskap görs ofta kejsarsnitt i onödan.”
Målet med hennes forskning är att sprida evidensbaserad kunskap och minska risken att rädsla hos personalen leder till fel beslut.
Kunskap skapar trygghet – både för kvinnan och vården.
En växande patientgrupp – och ett system som halkar efter
På Södersjukhuset föder varje år omkring 250 kvinnor med BMI över 35 och över 700 med BMI över 30.
Samtidigt har stödet till gruppen inte utvecklats i samma takt.
”Vården fokuserar fortfarande mer på att få kvinnor att gå ner i vikt än på att göra vården bättre för dem som redan är här,” säger Eva.
Det här är kärnan i hälsa utan vikthets – att flytta fokus från kroppsvikt till vårdkvalitet, tillgänglighet och bemötande.
Så föddes Moma
Efter Viktigprojektet väcktes idén om en digital kvinnohälsoplattform som kunde nå kvinnor över hela landet.
”Om du bor i Stockholm kanske du får tillgång till rätt hjälp. Men bor du någon annanstans ser det helt annorlunda ut.
Moma ska jämna ut det.”
Tanken är att kombinera forskning, information och community.
En plats där kvinnor får evidensbaserad information om graviditet, fertilitet och postpartum, utan pekpinnar och utan skam.
Relaterat: Navigera vården som gravid med BMI 30+
Ojämlik vård – ett svenskt problem
Vi pratar också om hur vården skiljer sig mellan regioner.
Kvinnor i mindre städer får ofta sämre tillgång till specialiserad vård, och språkliga barriärer kan skapa livsfara.
Eva berättar om forskning där intrauterin fosterdöd var överrepresenterat bland kvinnor som inte talade svenska.
”De visste inte vart de skulle vända sig. Det handlar inte om etnicitet – det handlar om kommunikation.”
Eftervården – den glömda delen
”Under graviditeten är du huvudpersonen,” säger Eva.
”Men när barnet är fött glöms du lätt bort.”
Postpartum sträcker sig långt längre än de första veckorna – ofta upp till ett år.
Hormoner, känslor och fysisk återhämtning tar tid.
”Vi måste börja se kvinnan, inte bara barnet.”
Läs också: Postpartum och hormonhälsa – bortom kalorier och kostschema
Kunskap + trygghet = förändring
Moma ska inte bara informera, utan ge verktyg.
Det kan handla om att skapa sin egen förlossningsplan, logga sitt mående eller få hjälp att förbereda frågor inför barnmorskebesöket.
Men viktigast är att allt byggs utifrån kvinnors verkliga behov.
”Annars blir Moma bara ännu ett tondövt digitalt verktyg – och sådana finns det redan mängder av.”
”Vi måste börja se kvinnan, inte BMI:t.” – Eva Wiberg-Itzel
Forskningen bakom Moma
Parallellt pågår en kvalitativ forskningsstudie inom Moma, där kvinnor som deltagit i Viktigprojektet intervjuas flera år senare.
Forskargruppen vill förstå vad som saknades i vården, och vilket stöd kvinnorna själva önskar.
Det här är patientdriven forskning – utvecklad med kvinnorna, inte bara för dem.
”Vi vill lyssna på kvinnorna först, och bygga utifrån det,” säger Eva.
Moma som rörelse
För oss handlar Moma inte bara om data och vård.
Det handlar om att bygga en rörelse för hälsa utan vikthets – ett community där berättelser delas utan skam.
“Alla kvinnor har rätt till trygghet och respekt i vården.
Och förändringen börjar med kunskap.”